Har du underskattat ditt barn någon gång? Jag gör det ofta. I våra försök att av kärlek skona våra barn från jobbiga aspekter av vår verklighet blir resultatet ofta det motsatta.

De vet.

Fast inte på samma sätt som vi vet.

Och våra försök att linda in och skriva om kan ofta skapa mer oro än trygghet. Vi missar lätt att barn har en anpassningsförmåga som vi vuxna bara kan drömma om.

Det försökte jag påminna mig själv om efter att ha gjort min första djupdykning i litteraturen om diabeteskomplikationer.

Efter ett par djupa andetag, som inför ett backhopp, slog jag in ”diabeteskomplikationer” på sökmotorn. En halvtimme senare hade jag läst klart artikeln ”Typ 1-diabetes – 17,7 år till mål” i Läkartidningen och var nära att trilla av stolen.

Statistiken över olika komplikationer presenterades utan omskrivningar och träffade som pilar i bröstet.

Inte bara tillhörde min dotter en hårt ansatt patientgrupp, hon tillhörde den allra mest utsatta kategorin.

Från första början har jag satt Våfflan bredvid mig i förarsätet. Såklart är jag den som leder vägen men hon är min wingman.

Hon är delaktig i allt.

Säg ett livsmedel och chanserna är goda att hon vet hur många kolhydrater det innehåller. Hon kan ta blodprov på sig själv utan hjälp och har nyligen börjat ge sig själv insulin under min uppsikt.

Det här är hennes sjukdom och en dag ska hon ta hand om den helt på egen hand. Och delaktigheten ger henne något viktigt: kontroll.

Hon blir inte stucken.

Det är hon som sticker.

Därför var det självklart för mig att berätta för Våfflan varför det är så viktigt att hålla blodsockret under kontroll. Om jag försöker skydda henne från sanningen om komplikationer – hur ska jag då göra alla förändringar begripliga?

Jag översatte den mörka artikeln i Läkartidningen till ett språk hon förstod. Men utan att försköna.

Hon blev inte rädd.

Hon blev inte ledsen.

Istället infann sig ett fokuserat allvar.

För egentligen var det inte bara dåliga nyheter jag delade.

Det var också en möjlighet.

En möjlighet att välja en annan väg.